igår blev jag tom.
så jävla tom så det finns inte,
men samtidigt kunde jag inte känna mig ledsen,
och jag känner mig fortfarande inte ledsen, jag känner mig tom.

Vi pratade i säkert tre timmar igår, men vadfan hjälpte det? det du gjore & det jag gjorde, det kan vi inte fortsätta med.
Ditt misstag förstörde dock det som från början var något fint,
och igentligen skulle jag ha haft skinn på näsan redan då & sagt ifrån, men nejdå.
Det brukar göra ont i mig när du är ledsen, men igår gjorde det inte det.
Nu känns det bara så konstigt att jag inte kan ringa och säga "godmorgon min älskling",
för du är inte min älskling längre.

Vi hade 536 dagar tillsammans & jag vill inte att de ska vara slut på dom,
jag ångrar inte ett förbannade jävla steg vid din sida.
Men båda två kom till slutsatsen igår att detta är nödvändigt för bådas trevnad och ja..

Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för jag är somsagt tom.
jag får väl återkomma om jag känner för det.