När livet inte blir som man tänkt sig.

För vissa handlar det om att inte kunna handla vad man vill,
för andra att ens partner dumpar en,
eller att man dumpar denne, för det inte kändes rätt,
för någon handlar det om ett oplanerat barn,
eller ett inplanerat barn, som aldrig kommer,
och för många handlar det om att man glömmer bort att leva här och nu.
 
Men just nu, i detta skedet av livet, för mig,
Så handlar det om att forskningen inte kommit nog långt,
inte tillräckligt framåt för att oskyldiga människor,
med OTROLIG livslust,
inte ska få chansen att leva ut den.
Att människor som precis kommit in i ens liv,
eller sådana man haft där i många, många år,
som man tycker om och inte riktigt känner att man är klar med,
att det är dom människorna som ska drabbas av sjukdomar som inte går att bota,
att dom får ett datum i princip,
och då är det över.
En vuxen människa,
som knappt hunnit leva halva livet,
än mindre hunnit göra allt hon vill,
ska behöva sitta och planera sin egen begravning.
Nej fy fan, det är så jävla bedrövligt så inga tårar, ingen ilska, inga ord och inga tankar räcker till.
 
 
 

Och det är dom här, som gör livet värt att leva  

 


 

det räcker så.

No more tears, my heart is dry
I don't laugh and I don't cry
I don't think about you all the time
But when I do – I wonder why

Oh that sweet awful sound, of my ol' favorite clown in need, I help him once again, to get back on his hands and knees.

We go marching
through these scorching times
our lungs are filled with dirt
but no amount of hurt
will stop us trying
We go marching
through these parching times
rain will come again
and just like distant friend
we'll both be crying



She said baby you can see me - 
I said baby I'm just sense
She said baby you're my castle - 
I said baby, I'm your fence
I said baby you are my lover 
she said no hunny, i'm just a maid
I said baby I love you - 
she said, no babe you're just afraid.

B-esvik-en

Så hände det igen,
Det blev den tiden som jag hatar mest av allt.
Hur mycket än mamma stöttar, pratar och verkligen försöker få en att tänka på annat, så funkar det bara i fem minuter.
Sen sitter jag där på vinden igen, och fipplar på mitt terapiarbete, eller drömmer mig bort i tankarna, läser, ältar och hakar upp mig.
Vägrar släppa det.
Är som en tre-åring som inte får som hon vill.

Gnager i själen, det är en så stor sorg. Jag vet inte om någon kan förstå, jag vet inte om jag vill att någon ska förstå..

Sparar pengar, och hoppas.

It rains when you're here, and it rains when you're gone..

idag är en skitdag.
finns ingenting som är bra.
jag vill helst stanna inne och gråta hela dagen.
men det kan jag inte,
för jag ska jobba.
 
fitta.
 
 
har världens bästa trösthjälp iallafall.

ne

gativ



idag också.

spy

Kunde knappast sova inatt.
magen sved som eld.
Mådde sjukt illa och Macke var en fucking pain in the A.
 
stickor.
gult.
nej.
besvikensomfan
 
 
Sidor,
reflektera över skit.
 
Önskar mig bara en liten sak just nu.
allt annat är i princep klart.
redo.
 
Så jävla dum i huvudet.
orkar inteeeeeeeeeeee.
 
Undrar om man hamnar ensam eller tvåsam eller tresam.
 


Igår klockan 12.00 föddes Nova.
Hon är så sinnesjukt lik sin mamma att det är galet!
Söt som en karamell är hon också. 
Så himla synd att jag jobbar i helgen så att jag inte kan träffa underverket.
Men på söndag ska jag minsann gosagosagosa!
 
 
December snart.
hoppas att det blir jävlaranamma till bra.
tjing.
 

Man ser gårdakvarnar, men man ser skiten med.

Idag är definitivt ingen bra dag.
Illamåendet som började igår,
Som gnager sig in i själen och påminner,
Om det som har varit,
Håller i sig idag också.

Det svider och kommer i vågor och jag kan knappt äta. Precis som då.
Fast det är ju något annat nu.
Men det påminner väldigt mycket.

Det är jobbigt och jag blir ledsen.
Och jag vill inte prata med någon om det. För ingen går igenom samma sak. Och hur gärna ni än ställer upp, så förstår ni inte.

När människor sen sviker litegrann så blir hela dagen förstörd. Jag har intagit sängläge, och jag flyttar mig inte.

Dålig dag.
Fitta.

döda spädbarn.

Hur många år har det gått sen mitt senaste inlägg?
litemycketkännsdet.
 
Skitjävlasamma nurå.
 


Det finns många gånger som jag har funderat på att skriva här igen.
men sen finns det människor som har haft vetskapen om den här bloggen,
och det finns endel av dom som jag inte har velat att skulle läsa.
 
Men nu är det så länge sen att jag antar att det inte finns en själ som varken läser eller minns att den finns.
 
Den värsta sorgen i livet är den som man åsamkat sig själv.
eller den värsta sorgen i livet är den när man förlorar någon.
Men när man förlorar någon
och man gör det själv.
att det är jag som bestämmer
bestämde
då gör det väldigt ont.
 
Det gnager, svider, värker i magen,
snurrar i huvudet
jag mår illa
gråter och vet inte vad jag vill med mitt liv.
 
Jag vet att det finns en dag som det blir bättre,
inte en dag då jag glömmer.
Den dagen kommer aldrig att komma.
Jag kommer aldrig glömma spyorna
sorgen smärtan ilskan besvikrelsen och dom vita korridorerna
stålsängen med hjul
morfinsprutorna, och masken som får en att somna.
värken som får en att gråta och ångesten som håller en vaken om nätterna.
 
heller inte den första lyckan,
glädjen upprymdheten och alla fina planer.
 
Som krossas när man är för svag, när man mår för dåligt för att inte stå upp för sig själv.
 
 
Så var det med det.
Oktober sa dom.
Men han är död och kommer aldrig att finnas igen.
 
 

Sorg i magen

När jag blir ledsen, så känner jag det i magen.
Om jag är ledsen över nån jag förlorat, läs slängt bort, så känner jag inte det i hjärtat, jag känner det i magen.
Det gör ont, det kurrar, suger och blabla.
Just nu drar det i min mage som fan, mer än vad det brukar göra andra dagar.
För jag har tänkt, känt och irriterat mig på allt det här varenda dag,
varje kväll, drömmer om allt i olika konstellationer nästan varje natt.
jag saknar dig.
jag saknar dig.
åh.
ja,
jag saknar honom väldans mycket.
i confess.
ute i etern
geten (fniss)

/ Puss från Tuss.
(som jag också saknar........)

RSS 2.0