Det är du & jag, bara du & jag & inga andra.



Sitter med min lite smådammiga laptop & ska stoppa en talrik med ris & någon köttfärsröra ner i magen.
Gott ska det bli, jag är hungrig hela tiden känns det som, tror nästan det är fantomkänslor pga. av allt jag läst om saker.
Maten svalnar så jag får vänta på den goda smaken fast hungern river, eller gör den det? Jag vet inte, men jag tror det iallafall. Tog en tugga nu, dock brände jag mig på tungan - men fick en destå bättre känsla i magen, och jag tog inte ens mycket?:p hahah. Jag tänker väldigt mycket på en grej som jag och Camilla pratade om för ett par dagar sen, och det är precis vad jag gått omkring och funderat på i fleraflera veckor.
Just nu vet jag faktiskt inte vad jag är i för tillstånd men jag antar att det är som förut och att jag kommer bli lika besviken som vanligt, fast alla andra som är i min ålder blir så glada så, därför är det härligt att ha Camilla vid sin sida, som delar samma åsikter och som ändå är knasig så det räcker för två!
Dock skulle jag även vilja prata med Maria, men det känns som du försvunnit så långt bort, som att du klarar dig med dina klasskamrater och att jag inte är intressant längre nu när jag inte har något mer att säga eftersom vi är sams?
Det låter kanske lite konstigt, men det är så det känns och jag saknar dig.

Iallafall så luskade Anki ut det och hon sa det direkt till pappa, sen har hon hållit m´på med sina omogna fasoner, fan att en människa som är över 40 kan vara mer omogen än en som är 17? så borde det ju itne vara. Men så är det, och jag blir så förbannade trött på det. Men idag ska iaf besvikelsen (i guess) äga rum, enligt pap&ank.. Och jag måste hålla masken och inte visa min besvikelse, för då blire en jäkla massa tjafs.

Det är synd som fasiken att det inte är fredag, för jag vill ha Seb här, jag vill ha honom med mig genom detta, även fast han inte försår hur det känns inombords så försöker han, och jag uppskattar det, han är bäst. Snart blir det att prata med Maddz om flytt också, så att det slipper kännas så tomt utan sin livskamrat. För vi klarar allt tillsammans, och jag vet att vi klarar det också, men det verkar ingen annan än jag,du & Britt-Marie tro.. Men ja, är det som jag vill så ska vi väl visa dom att man inte måste vara 31 och omogen för hela pannkakan.

Detta var nog troligen det mest osammanhängande inlägget på riktigt länge, och jag skulle inte tro att så många förstod vad jag har babblat om, men det spelar ingen roll, för jag skriver detta för mig själv.
Är det mot förmodan någon som förstår, jamen komigen då snacka skit & sprid ut det. Det rör mig inte i ryggen, det är väl det enda Malung är bra på?:p rykten. Jag skiter i det, jag klarar mig ändå!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0