Jahapp,
blev väldigt många sms, och tillslut svarade jag.
vi sa inte så mycket du & jag.
jag vet inte vart vi har varandra?
du vill inte förlora mig.
jag vill inte förlora dig.
vi vill inte förlora varandra.
jag vet ändå inte vart någonstans vi har varandra.
vet du vart du har mig?
du är rädd för att förlora mig tror jag.
jag är inte så hemskt rädd, jag vet att du älskar mig och vill bara vara med mig. (du borde veta detsamma om mig, men ändå är du rädd) jag gör så mycket konstiga saker, jag gör dig ledsen. inte undra på att du är orolig.
jag är bara orolig när du är med massa kompisar.
vet inte ens varför, men cupen och skolstarten skrämmer mig.
efter sånt man hört duvet, så kan jag inte låta bli att tro liiiite om så bara en knivsudd lite, att du ska få syn på någon annan. hitta någon annan. cupen är ju snart över så det kanske inte är så mycket att tänka på. men den artonde börjar vi skolan och det blir nya klasser. kan nog inte räkna på fingrarnahur många gånger jag tänkt på att det kanske börjar någon jätte vacker, eller otroligt snäll osv flicka i din nya klass. som du börjar tycka om, och hon dig (för du ser jävligt bra ut in my opinion). och där glömdes jag bort, någonstans i vimlet, glömdes alla våra minnen och dagar och stunder bort. eftersom jag kan vara, och är väldigt ofta elak mot dig.
Om det kom en flicka som var trevlig, såg bra ut, och ville ha dig, skulle du då inte ta henne i stället för mig?
jag vet inte, jag hoppas inte det. jag vill ha dig för mig själv, och jag vill ha dig jämt, alltid.
ja, jag vill ja. men det kanske inte går.
ifall hon dyker upp, hon som är som klippt och skuren för dig, för jag vet att det är inte jag som är 'hon'.även om det är det jag vill vara.
Tänk att en människa kan gå omkring med så många tankar, det är ju nästan lite skojigt.
fast, dessa tankar är ju lååångt ifrån skojiga?
men efter den här texten verkar det ju faktiskt lite idiotiskt att jag skrev att jag inte var så hemskt rädd för att förlora dig..
jag är nog det, mer än jag själv inser.
idag  har vi varit tillsammans i trehundra dagar, det finns de som inte ens har dessa tankar efter trehundratusen dagar.
eller, det kan ju ite jag veta säkert.. men jag menar, ett förhållande ska börja stadigt och stabilt om man ska kunna bygga upp det till något fint som håller i flera år eller livet ut.
det känns int som att vi har fått den starten.

Nu ska jag gå in till mormor och sy.
men jag älskar dig, Sebsatian Rahm <3