B-esvik-en
Så hände det igen,
Det blev den tiden som jag hatar mest av allt.
Hur mycket än mamma stöttar, pratar och verkligen försöker få en att tänka på annat, så funkar det bara i fem minuter.
Sen sitter jag där på vinden igen, och fipplar på mitt terapiarbete, eller drömmer mig bort i tankarna, läser, ältar och hakar upp mig.
Vägrar släppa det.
Är som en tre-åring som inte får som hon vill.
Gnager i själen, det är en så stor sorg. Jag vet inte om någon kan förstå, jag vet inte om jag vill att någon ska förstå..
Sparar pengar, och hoppas.
Kommentarer
Trackback
