jag är världens stoltaste mor & världens bästa dotter.
Ja som sagt.
Jag är den stoltaste mamman man kan vara,
till mina fantastiskt vackra döttrar.
Med päls.
Så många varv runt jorden som en människa kan tänka sig, så längt sträcker sig min kärlek för mina underbara småflickor, som kanske inte är de lydigaste hundarna på planeten,
men kan kommandot "puss" .
Och att få en puss av sina barn det är helt fantastisk det!
Att alltid ha två stycken som blir överlyckliga när man kommer hem, även om man bara varit borta i fem minuter.
Och om inte allt för lång tid så ska vi få en lillasyster/lillebror .
Sen är jag världens bästa dotter också.
Jag har nämligen köpt en helt fantastiskt fin klänning till mamma,
en som är alldeles precis lagom enkel för hennes smak, och en perfekt färg för hennes kräsna sinne.
Jag tänkte skicka henne den som anonym,
hon gillar inte när jag lägger pengar på henne.
Men jag älskar det, för det är hon minsann värd!
B-esvik-en
Så hände det igen,
Det blev den tiden som jag hatar mest av allt.
Hur mycket än mamma stöttar, pratar och verkligen försöker få en att tänka på annat, så funkar det bara i fem minuter.
Sen sitter jag där på vinden igen, och fipplar på mitt terapiarbete, eller drömmer mig bort i tankarna, läser, ältar och hakar upp mig.
Vägrar släppa det.
Är som en tre-åring som inte får som hon vill.
Gnager i själen, det är en så stor sorg. Jag vet inte om någon kan förstå, jag vet inte om jag vill att någon ska förstå..
Sparar pengar, och hoppas.
