Medan vi sov
somliga går skyndar sig härifrån, jag väntar vid telefon, men åren bara går
alla människor har, drömmar om att ge sig av, du ville stanna men denna stan var mer än du klarade av
du trodde jag kunde se att du var så ensam, att du var så ensam då
du trodde jag kunde se att du var så liten, att du var så liten då
och medan jag sov, gick solen upp över rålambshov, och på västerbron där jag går, ser jag dina fotspår
och om jag skriver en sång, om hur jag kan förstå, men att jag saknar dig här ändå, hör du av dig då?
du trodde jag kunde se att du var så ensam, att du var så ensam då
du trodde jag kunde se att du var så ledsen, att du var så ledsen då
Kommentarer
Trackback
