& jag önskar det var jag.
jag har ingen aning om hur jag ska bete mig mot dig.
vad jag ska säga
vad jag inte ska säga
om jag ska skriva först
vänta på dig
om jag ska tjata
eller bara vara tyst.
.
situationen är så jävla svår,
du är svår,
du verkar vara som två personer
en verklig
en datoriserad
en bra
en dålig
du betedde dig jättebra
du var fantastisk
du var det bästa som hänt mig på länge
du var på riktigt
du beter dig jätte konstigt
du är rätt gullig, men mest konstig
du får mig att undra över dom bra punktera
du är inte på riktigt
.
jag vet inte om du vet att jag vet
men med det faktum att jag faktiskt vet,
så gnager det inuti mig
eftersom det blev som det blev,
vi sa det vi sa,
vi gjorde det vi gjorde,
och du var så jääävla glad.
och därför gnager det,
det gör ont, eftersom att jag vet att det gör ont i dig
och du kan inte prata med mig
självklart kan du det egentligen
men jag hade inte heller gjort det efter ungefär en vecka
man vill ju inte belasta andra med sitt eget
det är bara det att jag är en sån person,
som när jag vet,
belastar mig själv med andras saker ändå,
fast dom inte vet om att jag vet,
och då gör det ont i mig att man inte kan/vill/törs prata med mig.
.
jag känner att jag skulle kunna börja gråta nu på en gång,
det gör ont i bröstkorgen,
så som det gjorde i lördags,
ställer jag mig upp nu så får jag nog ingen luft,
men det blir väl så när man vet för mycket.
å andra sidan hade jag gjort bort mig för längesen om jag inte hade vetat det jag vet.
.
gud vad svårt det här är.
jag vill bara krama dig, hålla om dig,
pussa dig, gråta med dig och säga att allt blir bra.
det är bara det,
att det inte kommer bli bra.
det kommer alltid finnas kvar.
det blir bättre sen, men aldrig bra.
.
Kommentarer
Trackback
