Burn the city down.
emma skriver så sjukt bra, sanna, fantastiska saker.
Jag är i ett av dom stadiena just nu som jag är som mest bräcklig i.
det är så att jag nästan börjar gråta av sanningen i orden,
tänker tillbaka, känner, önskar, ångrar, inser.
Går vidare, letar efter lycka, försöker pränta in "det är 2010, allt ska hända"
Jag är i ett av dom stadiena just nu som jag är som mest bräcklig i.
Vad som helst kan få mig att falla,
allt hänger på en fiskelina, som egentligen är stark, men som, när den får för mycket tyngd på sig, brister, och man har inte en jävel att falla emot.
Kom på mig själv igår med att min nya spotifylista gör mig en aning hängig, ledsen, gråtig.
Men, också varm, glad och blandad.
Är det bra eller dåligt?
Är jag naiv, suktande eller bara dum?
Feg, modig, stark eller bra på att skämma ut mig?
Bra på att visa utåt att jag inte bryr mig, men som hemma är ett litet asplöv som ingen ser, eftersom jag bor ensam, noga uträknat - varje gång det ringer "ja, jag mår bra! nej jag gör inte så mycket, men det är ganska skönt :)"
För så länge jag håller vid dom orden så är ingen orolig, ingen får ångest, känner skuld eller annat negativt över att låta mig bo, leva och vara helt ensam, med bara mig och mina dammråttor.
.
Borde jag kanske lägga ner mer tid på mig själv?
men kommentarer om hur ful jag är, sporrar mig hellre än sänker mig,
för jag är ju jag, att jag inte orkar sminka mig varje dag, och sätta på mig perfekta kläder, även om jag kan, jag är faktiskt riktigt bra på det. Då måste det betyda kommentarer? herregud, någon gång måste man väl vänja sig vid hur en människa ser ut? man måste inte säga "sminka dig!", arg blir jag. ja, arg.
Jag kan skämmas över hur jag ser ut, visst, och jag kan tänka för mig själv, "fan! jag skulle ha sminkat mig/klätt mig bra idag.." men, samtidigt har jag massor med annat att tänka på än något så värdsligt som utseendet. faktiskt.
Men så om jag la ner tid på mig själv, skulle jag må bättre då?
nej, det tror jag faktiskt inte, jag skulle bara vara tröttare, mer stressad, mer 'titta på mig vad fin jag är', mer 'nehej, så det här hjälpte inte heller?', mer inte migsjälv.
Någon dag kanske jag tar tag i det, men inte nu.
.
filosofiskt tänkande, jag visste inte att jag kunde vara så kryptisk, labyrintisk, mystisk, -isk ord. Inte magisk, romantisk, flickisk kanske. fast flickisk är inget ord, det hittade jag iof på, men jag är inte det, flickig. mer fläckig, fräknig osv.
Jag är hungrig, jag tänker laga kycklingpytt.
Kommentarer
Trackback
