nejmen si god dag :)
det var nu ca 100 år sedan jag skrev?
jag ska skärpa mig, försöka iaf. fast ja, det är ju så populärt att läsa min blogg å det gör väl inget :)

skolan är faktiskt förvånansvärt bra för tillfället, alla i klassen känner varandra utom tre. och dom har kommit in i gruppen bra tycker jag :) dock finns det ju vissa som jag skulle knna strypa & Evelina vetvem jag menar.
imorgon har vi matteprov, det kommer gå galant (iallfall om man pratar på tvärtom språket)

jag saknar mycket, samtidigt som jag saknar inget.
visst är det konstigt?
saker jag saknar är såklart bland annat värdsliga ting såsom spel till wii, ett nytt objektiv till min dumma eos, lost season 4 & the sims 3. vilket i slutändan resluterar i att jag inte saknar så mycket om jag måste sakna saker?
fast å andra sidan, saker som jag också saknar som inte är just 'saker' är mamma, Samuel, fler personer att fylla ut min vardag med, såsom maria,cathrine & sebastian. men de hör väl till lördagsgodiset.
Jag saknar faktiskt också att jag inte längre har ett nyttigt liv, jag älskar mitt rum men jag vill flytta hemifrån & leva som jag vill. Och jag vill faktiskt inte heller höra Ankis grova snarkningar genom väggen längre.
Jag saknar att inte längre kunna ta en lugn kväll framför tv'n, helst i vardagsrummet. men det hör väl till det ljuga högstadiets tid.

jag älskar mycket, samtidigt som jag älskar inget.
det är otroligt underligt hur en människa kan ha så mycket kärlek inom sig utan att kunna uttrycka den på människor på rätt sätt. det är rent ut sagt. jag skulle kunna ha fem pojkvänner för att sända ut allting, fast det bästa vore ju om jag hade bara en och istället gav ut småportioner av kärleken till massa olika, vilket resulterar i stark vänskap. och sådant är härligt, så som det är med samuel är underbart att ha, jag vet att han ställer upp om det verkligen är något & jag hoppas att han vet detsamma om mig.

Förresten så har jag och sebastian varit tillsammans i ett år på tisdag, det känns både konstigt, underbart, bra, dåligt eller nej, fast jag vet inte. det är hundra känslor på en gång & jag är jätte glad att vi står kvar, nåra gånger har det varit nära & jag funderar på hur mitt liv hade varit utan dig. som i julas när allt verkligen blev HELT fel, om jag hade varit stark och gjort slut, om jag då hade kommit över dig eller om jag fortfarande hade varit ledsen? ja det är sådant man kan grubbla över men som vi aldrig får veta. Och det är säkert lika bra, jag vill nog inte ändra något för vi har hunnit upplevt mer än vad jag upplevt med någon människa förutom mamma&moster. vi har verkligen gjort massssa.

I den härhelgen för att fira det hela gjorde vi inte som ala andra, tog en fika eller myste framför en fil osv.
nej vi tog en promenad upp till gnupen för jag ville visa honom den underbara utsikten som man ju får se därifrån, och vi gick både vilse och blev fångade av dimman så att vi inte såg ett skit. men när vi väl var uppe på toppen fick vi iallafall se den mäktiga utsikten en stund, v grillade korv och sedan åkte vi hem, hade det varit sol hade vi kunnat varit kvaren stund till men det var iskallt.
När vi kom hem tog vi ett bad och hade levande ljus bredvid badkarskanten vi badade länge och väl, sen gick vi upp och hängde tvätten.

nu är det ungefär tre timmar sedan han åkte och det är tomt, jag lyssnar på håkan.
nästa helg ska han lana så då ska jag ägna lite tid åt världensbästa Samuel Törner, som vi verkligen tackar för att han finns, jaaa.

men nu trorjag att jag måste sova, innan jag ärvaken tills jag försover mig.


iallafall så kan jag avsluta skriveriet med den här underbara bilden på Sebastians ögon:




btw, om nu något är felstavat så orkar jag inte ändradet :)